Spårvagnar, färjor och det enda kortet som gäller på alla

İstanbulkart är ett laddningsbart reskort, och det är det enda vettiga sättet att betala för allt som rör sig. Det fungerar på tunnelbanan, spårvagnarna, bussarna, metrobüs, bergbanorna, Marmaray och de allmänna färjorna — ett kort, alla trafikslag.

Köp det i en automat på valfri tunnelbane- eller spårvagnsstation. Automaterna tar kontanter och kort, kan ställas om till engelska och säljer kortet och en första laddning i samma köp. Två vuxna kan dela ett kort genom att blippa två gånger, vilket är bra att veta om du landar sent och bara hittar en automat som fungerar.

Två saker gör det värt mer än bara bekvämligheten:

• Priserna är betydligt lägre med kortet än med de engångsbiljetter som säljs på vissa stationer, och vissa spärrar tar inte längre emot något annat.
• Byten är rabatterade. Byter du från spårvagn till bergbana till tunnelbana inom ett par timmar kostar varje följande blipp mindre än det första. En resa med två byten är inte tre biljetter.

Istanbul är inte platt, och skillnaden mellan strandkanten och åsen ovanför är en rejäl klättring. Bergbanorna finns just därför.

F1 förbinder Kabataş med Taksimtorget på ungefär två minuter, i ständig trafik. Bor du någonstans runt Taksim, Beyoğlu eller İstiklalgatan är det här din förbindelse med vattnet och spårvagnen.

Från Taksim går tunnelbana M2 norrut längs den europeiska sidan och söderut till Yenikapı, förbi Şişhane för Galata, Haliç — stationen ute på bron över Gyllene hornet — och Vezneciler för universitetskvarteren. Från Haliçs utgång på Fatihsidan är det tio eller tolv minuter till fots längs stranden till Cibali-kajen. Med spårvagn T1 längs stranden och M2 längs åsen är den europeiska sidan i stort sett täckt.

Istanbul har två, de ligger på motsatta sidor av staden och på motsatta sidor av sundet, och att blanda ihop dem är ett dyrt misstag. Kontrollera vilken som står på din biljett innan du bokar något.

Istanbuls flygplats (IST) — europeiska sidan, långt i nordväst

Tunnelbana M11 går från terminalen in mot staden och ansluter till det större tunnelbanenätet, vilket är den billigaste vägen in och opåverkad av trafiken. Flygbussarna Havaist går direkt till Taksim och andra centrala platser och är enklare med bagage, men de kör på motorvägen med alla andra. En taxi är snabbast klockan fyra på natten och långsammast klockan sex på kvällen.

Sabiha Gökçen (SAW) — asiatiska sidan, långt i sydost

Tunnelbana M4 når numera terminalen och går till Kadıköy, varifrån en färja över till Kabataş eller Eminönü är både det snabbaste och överlägset trevligaste sättet att avsluta resan. Havabus-bussar går också till Kadıköy och Taksim.

Räkna med god tid för båda. Från Sabiha Gökçen till Sultanahmet är en verklig resa tvärs över staden, inte en flygplatstransfer.

1. Skaffa kortet på första stationen du ser. Allt därefter blir enklare.
2. Spårvagnen är en karta över din sightseeing. Ligger det längs T1 behöver du inte planera någon transport dit.
3. Ta en färja i dagsljus även om du inte har något skäl att korsa sundet. Det är de bästa tjugo minuterna i staden.
4. Rusningstiden är verklig och den finns på vägarna, inte på spåren. Mellan fem och sju väljer du allt som går på spår eller på vatten.
5. Google Maps är pålitligt här för tåg- och färjetider, och optimistiskt för allt som går på väg.
6. Kabataş, Eminönü och Üsküdar är gångjärn. Nästan varje vettig väg genom staden passerar någon av de tre.

Har du ett mycket kort tidsfönster i staden sätter guiden till mellanlandning ihop de här linjerna till en plan. Och vill du veta vad alla byggnader längs vattnet är medan färjan passerar dem, börja med palatsen.